Jag tar
flyget ibland -
det är befriande!
Jag sträcker
fram armarna,det är befriande!
fyller lungorna
och svingar mig ovan land
Överskådande
ser jag på vår strävan
- ett av människan skapat tillstånd, som vi lever i med bävan!
Men, jag ser ock naturen,
buskarna, blommorna och djuren.
I mellanrummet mellan träden, glider fågeln på den ljudlösa färden av den Vänliga Anden buren
Medan människan, strax intill,
som valt den svåra vägen,
lever med det dödande svärdet i sin hand
Hon tror trots allt det goda, det endast är en sägen.
Men mitt hjärta fylls av ömhet
för denna människa i kval,
som ännu inte insett sin tankes roll
i detta hopplösa vägval.
Må hon snart bli så trött på det liv hon saknar
att det enda valet som finns kvar
är att hennes Livs-längtan för evigt vaknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar